Tänker att jag på något smidigt sätt ska ta upp det här med otrohet...vad han tänker om det...
Märker att jag börjar darra lite på rösten varje gång jag tar sats..känns aldrig naturligt så jag hejdar mig...
Idag, på söndagspromenaden ner mot vattnet var det så nära...så såg jag det vackra runt omkring oss och L som sparkade förtjust i lövhögarna och jag såg på J och kände att...jag vill inte veta. Snälla Någon, sudda ut allt jag vet! Gör mig sorgfri igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar