Mycket riktigt tyckte han inte om det, men åt ändå.
Vi vet ju båda om det och båda vet att den andra vet...att han inte gillar blodpudding. Så något måste det ha stått för i hans ögon också, men vad? Ingen aning. Han frågade inget. Åt bara i tystnad.
Jag har hela tiden koll på hans mobiltelefon nu. Det går som på automatik. Precis som vetskapen om när han lämnar den obevakad eller inte. Det registreras i mitt sinne av sig självt. Ifall jag skulle vilja kolla utan att han ser...
Mitt huvud sprängs av ridån av järn som ligger som en våt trasa över pannan. Tog nåt glas vin för att lätta upp det. Hjälpte väl sådär...
Måste sova nu. Upp imorgon...som vanligt...som om ingenting har hänt...
Godnatt biktblogg.
onsdag 30 september 2009
Ingen oskuld längre...
Då är jag igång...
Min hjärna är lika tom som rutan jag skriver i men så får det vara. Att kasta sig ut eller inte. Jag kastar mig ut. Har kollat runt på en massa bloggar i något slags sökande efter svar eller bekräftelse. Jag hittar inget som säger mig nåt. Så kom jag på idén att själv skriva. Eller i alla fall försöka. Har ingen aning om hur det här funkar och jag har försökt helgardera mig på alla vis för att kunna vara så anonym som möjligt. Utan att det jag vill prata om ska vara anonymt.
Anar att jag kommer att redigera om "om mig" på profilen ganska snart. Vem jag är och vad jag gör och varför jag inte visar upp mig bör få en tydligare förklaring, men det får bli sen.
Kärleken i mitt liv, J, som jag lever med och har en dotter med har visat sig vara någon annan än den jag trodde. Jag har just kommit på att han har en relation med en annan (kanske fler?) och att hans sexuella intressen är mer avancerade än jag nånsin förstått. Eller helt enkelt att han är djävligt pervers.
Vi ska gifta oss snart. Alla inbjudningar är ute.
Jag hade koll på livet och kände medvinden blåsa för några dagar sedan.
Nu står jag mitt i min egen jordbävning och allt jag trodde var fast och stabilt rasar som brinnande höstlöv runt omkring mig. Och det är inte vackert. Och jag vill inte vara här!
Jag vill bara slita av honom allt hår, klösa ur ögonen på honom, långsamt skära i hans kuk med rakblad och lämna honom naken och fastkedjad runt en lyktstolpe mellan filerna på E4:an i rusningstrafik.
Men det gör jag inte. Såklart.
Däremot blir det blodpudding till middag ikväll...
som han inte gillar.
Min hjärna är lika tom som rutan jag skriver i men så får det vara. Att kasta sig ut eller inte. Jag kastar mig ut. Har kollat runt på en massa bloggar i något slags sökande efter svar eller bekräftelse. Jag hittar inget som säger mig nåt. Så kom jag på idén att själv skriva. Eller i alla fall försöka. Har ingen aning om hur det här funkar och jag har försökt helgardera mig på alla vis för att kunna vara så anonym som möjligt. Utan att det jag vill prata om ska vara anonymt.
Anar att jag kommer att redigera om "om mig" på profilen ganska snart. Vem jag är och vad jag gör och varför jag inte visar upp mig bör få en tydligare förklaring, men det får bli sen.
Kärleken i mitt liv, J, som jag lever med och har en dotter med har visat sig vara någon annan än den jag trodde. Jag har just kommit på att han har en relation med en annan (kanske fler?) och att hans sexuella intressen är mer avancerade än jag nånsin förstått. Eller helt enkelt att han är djävligt pervers.
Vi ska gifta oss snart. Alla inbjudningar är ute.
Jag hade koll på livet och kände medvinden blåsa för några dagar sedan.
Nu står jag mitt i min egen jordbävning och allt jag trodde var fast och stabilt rasar som brinnande höstlöv runt omkring mig. Och det är inte vackert. Och jag vill inte vara här!
Jag vill bara slita av honom allt hår, klösa ur ögonen på honom, långsamt skära i hans kuk med rakblad och lämna honom naken och fastkedjad runt en lyktstolpe mellan filerna på E4:an i rusningstrafik.
Men det gör jag inte. Såklart.
Däremot blir det blodpudding till middag ikväll...
som han inte gillar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)